Solen skiner och jag ligger på soffan och tittar ut genom mitt fönster. Solstrålarna värmer mina fötter. Det är en strålande dag, en sådan där dag då man känner att man borde göra någonting.
Mina ögon faller på grannens cykel, ett åbäke av sällan skådat slag. Jag tror till och med att den har genomgjutna gummidäck.
Det är så jag får min idé; jag ska plocka fram min egen cykel och ta en
liten tur med något av barnbarnen. Ja, det ska jag. Så jag rullar ut min cykel från sin plats längst in i förrådet. Den är fin, den behöver bara pumpas. Ganska snabbt ser jag att det är en punktering på gång.
När jag efter en del möda lyckas krångla ut slangen ur bakdäcket visar det sig att det snarare rör sig om en explosion. Snabbt in i bilen för att åka till affären och köpa en ny innerslang, ett nytt däck och dessutom en liten ringklocka till cykeln. Den lägger jag i bakfickan.
Barnbarnen har börjat intressera sig för mitt arbete. ”Mamma, mamma! Vi ska få cykla med morfar!” De springer runt och ropar och hoppar och klappar händer. Det nya däcket kränger jag på lätt och innerslangen följer efter.
Problemet blir att få innerslangen att stanna inne och däcket utanför. Det löser jag med en skruvmejsel, med vilken jag petar in innerslangen.
Så pumpar vi igen. Ingenting händer. Hela innerslangen läcker runt om som en dusch. Antagligen har den gått sönder när jag petat omkring med skruvmejseln. In i bilen igen och åter till affären för att byta ut slangen.
– Den här slangen är av dålig kvalitet, den läcker ju runt om, säger jag.
– Konstigt säger expediten. Men jag får byta slangen och återvända hem.
Den hela slangen åker på cykeln under barnbarnens jubel.
Allt går bra tills dess att slangen ska förbi en mutter, som river upp ett
hål. Vis av skadan fyller jag först med luft, och kontrollerar sedan om slangen läcker någon annanstans. Det gör den inte, så nu kan jag laga hålet. Men först måste slangen vara helt torr. Så jag lägger in den i ugnen.
Ni trodde att den skulle gå sönder? Nej det var ett utmärkt knep.
Till slut sitter slangen där den ska. Däcket är tillbaka, luften är där den ska och ena barnet sitter redan på cykeln. Farväl hem! Hej friheten! Här
kommer snälla morfar med sin lyckliga dotterson.
Efter ett tramptag föreligger inga problem, men efter ännu ett tornar problemen upp sig. Kedjan, en rödbrun lång sak som smutsat ner mina byxben, hoppar över kuggarna samtidigt som luften med en smäll går ur däcket och cykeln vinglar in i grannens buskar.
– En gång till, ropar barnbarnet bakom mig och applåderar och hop-
par. En gång till tänker jag och börjar studera cykeln igen. Med däcket är det ingen fara. Det behövs bara en ventil och en skruv som håller fast det hela.
Kedjan däremot … Javisst, den ska spännas. Det slutar med att jag med en hammare frenetiskt bearbetar denna rödbruna tingest för att banka isär den.
De hoppande och applåderande barnen har försvunnit någonstans med
sina kompisar. Och själv är jag faktiskt aningen trött. Kanske jag skulle ta och vila en liten stund innan jag ger mig ut på en liten tur?
Solen skiner och jag ligger på soffan och tittar ut genom mitt fönster. Det är en strålande dag, en sådan där dag då man känner att man borde göra någonting. Solstrålarna värmer mina fötter. När jag rör mig
plingar en cykelklocka i fickan.
– Det verkar som om ugnen stod på, tänker jag strax innan sömnen kommer och drömmarna. Jag drömmer att jag cyklar på en blänkande, nyrenoverad cykel…
