I spegeln på morgonen slänger jag snabbt en blick på mitt bröst, där jag har en liten röd fl äck som vuxit till sig den senaste veckan. Det har blivit ett sår mitt i fl äcken, men nu har det blivit en sårskorpa på den och det känns som om jag behöver hålla lite koll på den Röda Fläcken.
Det får bli mitt projekt.
Jag upptäckte den Röda Fläcken i förra veckan när jag såg att jag tappat min halskedja som hängt med i alla år.
Jag får kalla det för mitt lilla hud- cancerprojekt, som en sorts besvärjelse, och sen måste jag gå och leta ut en ny halskedja nästa vecka, för halskedjor är lika goda projekt som röda växande fläckar är dåliga.
Får jag fantisera tillräckligt länge så kan jag nog, rent hypokondriskt alltså, få för mig att det är en hastig självspridande lepra som stirrar emot mig där i morgonspegeln, en vansinnigt galopperande giftig struma, ett okänt spetsigt eksem med förgiftningsbenägenhet, en grym exploderande inflammation som man inte ska leka med, en infektion av sällan skådat slag som får sjukhussjukan att likna en vårta.
Den Röda Fläcken är början på den böldpest som kommer att härja hela 2000-talet och få sitt namn efter mig, när jag väl blir hittad i den framtida virusforskningen.
Jag måste ha en ny halskedja, min hals är inte van vid att vara naken.
När Hannes kommer in genom dörren och ropar på morfar blir min Röda Fläck inget annat än – en röd fläck.
Hannes är 3 år och har varit i Finland, och han säger att han har saknat mig.
Jag har saknat honom också.
Hannes har en fantasi som bubblar och rinner över, en fantasi som smittar av sig och lockar fram kreativiteten, om man så vill. Vi leker väldigt bra.
Lillasyster Hilda är inte så gammal än, hon leker inte utan tittar bara förundrad, kanske lite road, på Hannes och vad han gör. Och sen somnarhon på morfars arm, vaknar så fort hon blir nerlagd men somnar snabbt om i famnen igen.
Så, där får hon väl vara då, som ett snusande halsband nära min hals, trots att armen värker och domnar lite.
Och som sagt, min hals är inte van vid att vara naken.
När jag senare på dagen går förbi spegeln i hallen för att vinka av barnbarnen kollar jag snabbt in fläcken, men kan inte hitta den riktigt. Jo, nej, jo kanske, en liten rodnad bland allt annat. Men förbättringen är markant, dagens besök var tydligen medicin av allra bästa märke.
Men vad är det för plita därintill?
Hmmm, ser ut att vara början på en springande amputeringsfeber med giftig utgång. Ser farligt ut. Verkligen farligt.
Måste ringa Hannes och Hilda, här behövs en dos av den bästa medicinen imorgon också.
