Han tittar sig omkring för att se om de små gubbarna finns där. Men han ser ingenting som kan oroa, eller tyda på en kommande död. Det enda som rör sig i hans synfält är ett kvarhängt höstblad på en kvist och med det känner han sig lugnad. Den första impulsen, att snabbt resa sig upp igen, tonar ut och ersätts av en allt starkare känsla att det egentligen är mycket bättre att ligga kvar.