Veckan började annars bra.
Han hade varit hos tandläkaren vid Hötorget igen, för den årliga hygienistkontrollen. Efter alla dessa år hade han äntligen koll på sina tänder; lite färre, men väl fungerande. En del var hans egna, andra var visserligen hans egna, men gjorda i porslin och en var av guld.
Det gjorde att tandläkarbesöket numera var en rätt avkopplande tillställning. Han brukade komma någon dryg halvtimme för tidigt, för att bläddra igenom den senaste skvallerpressen som låg fint sorterad i väntrummet.
J.A. tyckte det var tur att porslinständer fanns, annars hade han kanske fått hålla tillgodo med donerade tänder, om han ville ha några.
Han funderade ibland över att han skulle ha sparat alla sina mjölktänder, för att ha på äldre dar. En sorts egendonation.
I fickan hade han apotekets donationskort där han medgav att lämpliga kroppsdelar gärna fick leva vidare, om han, nej, när han inte längre behövde dem för egen del.
I hans drömvärld fanns det vissa delar som han hellre donerade än andra. Det fanns ett visst mått av omtänksamhet i det, men också en stor del egoism. Tanken att de skänkta delarna kunde jobba vidare och göra nytta, och få vara med om saker som han inte hann med själv, tilltalade honom.
Och i samma drömvärld tänkte han att en del av hans själ fanns kvar i hans donationsdelar, bara lagom så att han kunde förnimma vad som hände, och sedan kunde berätta det för sina andra själsdelar när han till slut återsamlades på någon soulreunion vid lämpligt tillfälle.
