När den gamla kvinnan passerar kommenterar hon mitt utseende. ”Oh, det var en stor panna”, säger hon. Längre fram i den smala gränden, i en av Pekings hutonger, får jag under en veckas tid höra att jag sprätter med benen, att mitt hår är väldigt grått och att det står åt alla håll.
Två hjälmklädda byggjobbare spottar rejält bredvid mig när jag går förbi och längre fram skrattar en äldre herre medan han pekar på mig och skriker rätt högt: ”titta vad blek han är”.
”Fast pannan är röd”, kommenterar hans lika gamla kompis och nickar. Vänligt. Lika vänligt som vår kinesiska guide översätter ropen runtomkring oss.
För ingen av dem menar något illa, det är bara så det är. Man spottar vilt när det behövs. Man säger rakt ut vad man tänker, och eftersom jag inte kan kinesiska så tror jag att de bara säger hej och tycker att det är trevligt att jag är där. Vilket de säkert gör. Det känns trots allt bättre att de säger vad de tänker, än att höra ”snygga kille” på sidenmarknaden och veta att flickan bakom disken bara vill lura på mig en falsk sidenpyjamas för ett ohemult högt pris.
Jag kan alltså inte kinesiska, men det jämnar ut sig för många kineser kan inte engelska heller. Även om de försöker. Det är därför man kan läsa de mest underliga skyltar i Kina, med uppmaningar som många gånger är komiska, andra gånger rörande eller bara helt oförståerliga.
Du kan till exempel beställa upp mat på hotellrummet, men vad är det egentligen du får om du beställer ”Den dubbla pepparn exploderar Huang Hoo” eller ”Västra Hunanbanditens leverpunkt”? Vart tog vårrullarna vägen, bambuskotten och den sötsura såsen? Det känns som om maträtterna bara är en snabb väg till någon av Pekings alla toaletter, som för övrigt är ett eldorado för skyltar. ”Deformed man toilet”, ”You can enjoy the fresh air after finishing a civilized urinating”,” Please leave off after pissing or shitting”, är bara tre exempel.
En promenad bland Pekings skyltar är en promenad i en annan värld, i ett annat sätt att tänka. Och jag måste erkänna att jag verkligen gillar det. Vad är väl en beträd-ej-gräset skylt hemma, mot den mycket poetiska skylten ”Show mercy to the slender grass”, visa barmhärtighet mot det sköra gräset? Och istället för att bara skriva att det är förbjudet att plocka blommor, så finner du denna skylt: ”People, flowers and help each other in breath. If you pluck the flowers and break off the branches, you will reduce your own life at the same time.” Om du plockar blommor och bryter av kvistar, reduserar du ditt eget liv samtidigt.
Allt blir så mycket mer trovärdigt, och hur ompysslad känner man sig inte när man på en skylt kan läsa uppmaningen att inte glömma att bära sin sak, ”Dont forget to carry your thing” eller skylten som uppmanar dig att halka och ramla försiktigt, ”Slip and fall down carefully”. Du ska ta hand om din halkning, ”Take care of your slip” såtillvida att du inte hamnar bredvid den mer lakoniska skylten ”Dont fall down”, ramla inte.
Efter några dagar på Pekings gator börjar skyltarna passera revy i mina drömmar. ”Var vänlig att älska ditt liv. Även guldfiskar behöver kärlek, speciellt när det regnar. Det är förbjudet att luta sig mot de fattiga. Blir du stulen, tillkalla polis genast.”
Skyltarna lockar fram fantasin, de vädjar inte bara till förnuftet utan lika mycket direkt till hjärtat. Och vem kan motstå denna reklam, som ursprungligen handlade om en anteckningsbok, men som går att tillämpa till exempel på den tidning du håller i handen.
”Denna tidning är gjord bara för dig. Vårt finaste papper garanterar en slät yta som det är ett nöje att ta i och läsa från. Det här är den mest bekväma tidning du någonsin lagt dina händer på. Du kommer att känna det som om du vill läsa den hela tiden.”
Och medan du känner dig igenom de smäckra sidorna, fundera på vad det egentligen är som du inte får göra bredvid skylten ”No Oyossihg”.
Jag tror det betyder ”Ingen skyltning.”
