Elvine tycker jag i viss mån påminner om Guskoviczarnes (stavning?) moder, en på sitt sätt synnerligen ”njutbar” typ. ”Jag har inte pengar att skicka till varenda odåga i Budapest”. Kan inte hjälpa’t, men jag är inte uteslutande böjd för att ta hennes prat från den humöra sidan. Men jag måste ju skratta i alla fall. Ser du, jag har aldrig haft hemligheter för Elvine, dumt nog, alldeles oerhört dumt. Men nu är det slut! Vad de uppställda frågorna beträffar, får jag väl besvara dem i tur och ordning.
1) Lisa Dahlin var en sommarflirthistoria. Missförstod mig visst lite, eller rättare sagt mycket, vad vet jag! Hon yttrade verkligen en gång, att hon trodde det var bäst ”att återgå till det gamla”. ”Tråkigt”, sa’ jag och grinade invärtes som en solvarg. Man var ju en ärans glup på den tiden, man blir ju omsider mera stadgad. Enligt vad Elvine berättat mig, hade hon senare efter någon ”stulen lycka” förklarat sig hemskt ångra detta! Då gran jag åter…Vid mitt svärd, Jag har aldrig varit kär i henne. Och tillstår det otillbörliga i dylika lekar. Men tala ej om snön som föll i fjol!
2) ”Den lilla flickan från Upsala”. Förstår inte! Hon menar kanske Lisa Rosenlund, en liten flirt, som jag berättat dig om.
3) Att Adolf målat Sveas porträtt har jag berättat Dig. Vet det säkert, han gjorde det efter ett foto, som jag har i i mitt album, och jag nämnde det, när vi en gång bläddrade i detsamma. Men det är längese’n, förmodligen tisdagen den 3 juni 1919. Elvine träffade Svea en gång på Adolfs och mitt rum i Strömsholm. Örtenberg var med plus en kamrat till Svea.
4) Historier i Sulvik? Nej!! Gudskelov. En historia om en lada har jag berättat dig, och det var för det första inte i Sulvik och för det andra en Sulviksbo, på tillfälligt besök där.
5) ”Friat till någon annan?” Jag vet inte hur jag skall svara. Min historia med Svea är det absolut enda i den vägen. Har Elvine sagt något annat, är det lögn, om ej hennes så en annans. Svea och jag talade om förlovning men ej på fullt allvar. Det hela dog av sig självt, visserligen efter en rätt lång tid. Jag trodde då att jag var kär, men nu förstår jag, att det knappast var fallet. Eller kanske klarare uttryckt, jag var kär, men denna känsla kan inte nämnas på samma dag som den min nådiga behagat mig med.
6) ”Kär i Ingrid Olsson!!!” Absolut icke. Där ser man genomsnittsqvinnans uppfattningsförmåga och enkannerligen min älskade svägerskas! Henne uppvaktade jag mest för att retas, hon var så kall och ”på sin kant”… Snälla du, jag ber dig ännu en gång, drag ett streck över mitt förflutna. ”Renckepojkarna” som särskilt vidlyftiga är felaktigt, jämförelser med kamrater tala åtminstone ej till min nackdel. Men andras bravader känner inte Fru Elvine till. Och inte du så mycket heller…
Jasså, du dinerar med Nils! Men du har väl aldrig kommit så långt som lilla Bibbi i alla fall, som försökt kyssa honom!
Utdrag ur boken ”Kära Kalle, älskade Judit”, idag för 105 år sedan. En ögonblicksbild från en dag så lik vår egen, men ändå så olik. Judit Boudin och Karl Rencke drömde om att deras korrespondens för över 100 år sedan borde resultera i en mycket dyrbar bok. Tiden har gått, men drömmen levde vidare, och nu kan du ta del av den. Boken kan beställas på apforlaget.se.