Satte in en gosse i arresten igår, som supit sig full, klarat upp ett par poliser etcetera. Var inne hos honom och pratade förstånd med honom. Skarp var jag som fan. Han uppträdde fullt militäriskt. ”Det var dumt gjort, löjtnant. Jag gör inte om’et, löjtnant.” Jag kunde inte undgå att tänka: det är ju så vi vill ha dem! Karska gossar. En liten feg och tam gosse, som aldrig får en bur jämförd med denna, vem är den käckaste soldaten?!
Jag öppnade dansen och regementets dansbana för säsongen, ex Ofíicio ut supra in fidem, med en förmodligen husassistent. Tänk att tvingas av tjänsteplikt att sluta en annan kvinna i mina armar än dig, till på köpet i hela regementets åsyn. Grymma öde… Förresten var den lilla jäntan syn – och hörbarligen alldeles förbryllad av den stora ära som vederfors henne.
Du kan aldrig tro, så komiskt det är, när man varit borta en tid och återkommer i tjänst! Var man går fram skjuter en soldat upp i stram honnör inför OFFICEREN. Sticker man näsan in i vakten: en furir ryter ”giv akt” så huset håller på att ramla. Körde fast en furir på Västgöta regemente (placerad till tjänstgöring här) igår vid dansbanan. Han får nog en djäklans bur, den stollen. 1) berusad, 2) ”tam”, 3) ”vidrig”, 4) åtlydde först på förnyad uppmaning min order att gå upp på sitt rum och sova ruset av sig, 5) återkom till dansbanan, fortfarande lika berusad, cirka 20 minuter därefter. Det sista i synnerhet var, låt oss säga, opraktiskt av honom. Jag åklagar i målet. Man måste vara jurist också!
Det går en stackars militär
Långt opp i Nordanskog.
Han är så kär, så kär, så kär:
Han kunde gråta blog
Av längtan till sin Vän så kär
Som fjärran, ack så fjärran är.
Utdrag ur boken ”Kära Kalle, älskade Judit”, idag för 105 år sedan. En ögonblicksbild från en dag så lik vår egen, men ändå så olik. Judit Boudin och Karl Rencke drömde om att deras korrespondens för över 100 år sedan borde resultera i en mycket dyrbar bok. Tiden har gått, men drömmen levde vidare, och nu kan du ta del av den. Boken kan beställas på apforlaget.se.